I see your true colors,
Det är rätt konstigt egentligen, hur ensam man känner sig ibland.
Spelar ingen roll om man är omgiven av tusentals människor,
det känns ändå som att man är själv kvar.
Natten kryper på och där ligger man bredvid sina galna tankar.
Är dom bara med mig för dom känner sig tvingade?
Ser jag verkligen ut så där i verkligheten?
Kommer jag lyckas med allt i livet?
Spelar ingen roll om man är omgiven av tusentals människor,
det känns ändå som att man är själv kvar.
Natten kryper på och där ligger man bredvid sina galna tankar.
Är dom bara med mig för dom känner sig tvingade?
Ser jag verkligen ut så där i verkligheten?
Kommer jag lyckas med allt i livet?
